Kränkningsersättning är ett så kallat ideellt skadestånd, vilket innebär att det ersätter en skada som är svår att uppskatta ekonomiskt. Ersättningen skall nämligen utgå då någon allvarligt kränker någon annan genom en brottslig handling som innebär ett angrepp på någons frid, person, frihet eller ära. Det som skall ersättas är den skada som kränkningen innebär. För att ansvar skall uppkomma förutsätts således både att den kränkande handlingen är brottslig samt att handlingen innebär en allvarlig kränkning av skadelidanden. Detta syftar till att undanta rent bagatellartade handlingar från skadeståndsansvar. För att avgöra om handlandet är av allvarlig art måste samtliga omständigheter kring handlingen beaktas. Vad man skall beakta vid bestämmande av ersättningen Kränkningsersättningen skall vidare bestämmas till vad som är skäligt med beaktande av om handlingen: 1. har varit ägnad att framkalla allvarlig rädsla för liv eller hälsa 2. har varit ägnad att väcka allmän uppmärksamhet 3. har inneburit ett missbrukade av ett beroende- eller förtroendeförhållande 4. har innefattat skändliga eller förnedrande inslag 5. har riktats mot någon som har särskilda svårigheter att värja om sin personliga integritet. Om någon har gjort sig skyldig till ärekränkning eller liknande kan denne även bli skyldig att betala tryckkostnader för att publicera domen i en eller flera tidningar. Lite närmare om vad reglerna innebär Reglerna om kränkning ändrades 2002, då man bytte ut begreppet lidande mot kränkning. Reglerna har i sig inte ändrats avsevärt, men vad som skall ersättas har blivit något tydligare. Anledningen bakom ändringen var framförallt att man ansåg att begreppet lidande var alltför subjektivt och numera skall ersättningen i större utsträckning bestämmas utifrån objektiva kriterier. Numera skall det framförallt vara den brottsliga handling som ligger bakom kränkningen som skall bestämma vilken ersättning som skall utgå. Dock kan man ändå ta viss hänsyn till den skadelidandes egen upplevelse av händelsen. Här kan uppmärksammas att HD i ett omdebatterat fall konstaterade att kränkningsersättning även kan utgå till den som inte är medveten om handlingen. Av detta konstateras att det framförallt är handlingen i sig som berättigar till ersättning, inte den skadelidandes uppfattning av handlingen. Som exempel på brott som regelmässigt medför rätt till kränkningsersättning kan nämnas sexualbrott av olika slag. Ersättningsnivåer i praxis I lagen finns inga föreskrifter om vilken nivå ersättningen skall bestämmas till. Därför har man i praxis fått bestämma vilka nivåer som är lämpliga vid kränkningsersättning. Vidare har mycket diskussion förts kring vad som kan vara en lämplig ersättningsnivå i dessa situationer. Detta då det är oerhört svårt, om inte omöjligt, att uppskatta hur man skall ersätta en kränkning av en människas integritet. Om någon exempelvis har utsatts för ett mordförsök eller sexualbrott kan det oftast tyckas vanskligt att den kränkning som brottet innebär skall ersättas med en specifik summa. Dock måste man hitta en ersättningsnivå för att kunna lämna någon ersättning över huvud taget. I ett rättsfall bestämde HD att ersättningsnivån vid grövre sexualbrott mot barn bör uppgå till 100 000 kronor. Det maximala belopp gällande sådana brott som återfinns i Brottsoffermyndighetens praxis uppgår till 250 000 kronor. Då kränkningen har utgjorts av grov misshandel har ersättningen bestämts till 70 000 75 000 kronor. Vid mordförsök har Brottsoffermyndigheten bestämt en nivå på 100 000 kronor.